SLUTA RÄKNA DAGAR..
Dag 77.
FREDAG IGEN
Nästa fredag är det tre månader sedan jag kysste din panna, ställde mig i dörren och viskade "snälla, be mig stanna" började gråta, såg dig en allra sista gång innan jag lämnade dig och motvilligt gick hem. Det är det tuffaste jag någonsin fått göra M. Lämna någon jag på riktigt verkligen älskat och aldrig kommer att kunna glömma.. och jag vet att allt är borta, över och förbi. Jag vet det. Men jag vet samtidigt fortfarande ingenting.
Jag kan inte glömma dig. Jag går inte vidare? Jag bara lever i den här gråzonen av sorg och jag vet inte hur länge jag kommer att fortsätta att vänta, men jag ger liksom aldrig riktigt upp.
Du har raderat bilderna på ditt ex på din instagram, någonting jag bad dig om redan för tre månader sedan. Jag vet inte när, för jag tittar sällan in hos dig. Det knäcker mig bara varenda gång. Men jag undrar: Varför gjorde du det nu? För att visa mig respekt eller för att du insåg att jag alltid haft rätt?
Jag lyssnar på gråtmusik och tårarna rinner varenda dag. Jag tänker på dig och pratar med dig i mina tankar. Och jag frågar varenda dag: varför har du inte ringt mig, varför sa du att du aldrig ville förlora mig när det var det första du valde att göra?
Om jag såg dig.. bara en sista gång. Skulle det kännas som att du aldrig försvann ur mitt liv? Skulle jag gråta? Be dig komma tillbaka? Skulle jag någonsin kunna tro på dig igen? Skulle du börja älska mig?
