TILL M

inte från det som känns som igår.. och inte från våran tid tillsammans. Det kommer jag självklart ihåg, men detta är annorlunda. Jag minns liksom saker från innan. När vi var små och min bästa vän var så fruktansvärt kär i dig. Vi åkte moppe upp till vattentornet där vi växte upp som barn, som jag faktiskt bara besökt en enda gång, och vi så ut över Göteborg, jag och min tjejkompis och så ni killar.. och jag minns dig därifrån. 

Jag vet inte om mina drömmar försöker säga mig någonting eller bara driva mig till vansinne? För när jag ser dig, ser jag även hur elak du var redan då, hur du stack som en skrämd liten pojke så fort vi flickor kom i närheten av dig, för du avskydde henne och du kan lika gärna ha hatat mig på köpet och jag köper det, absolut! Trots att du nyligen sa att du alltid tyckte att jag var den du hade velat prata med.. Men sen spyr jag av tanken på att jag var så dum att gå på allt sånt.

Du gjorde slut alldeles för tidigt för att jag någonsin ska förstå varför du ens försökte bli min från första början.

Du lämnade henne då och du lämnade mig nu och jag lät dig.. Jag lät dig komma in och jag lät dig gå.