TILL M

Jag älskade allt hos dig. Allt. Dina misstag, din röst när du blev arg, dina kalla sms, din rygg när du vände dig ifrån mig på natten. Jag älskade till och med det värsta hos dig. Dina beroenden. Din tystnad. Din okänslighet.

Jag borde aldrig klagat. Men människor blandade sig i och rörde om i mitt huvud och jag gick en dag från att tänka "på vad jag verkligen kände" till vad andra sa skulle vara bäst för mig. Men jag ville bara ditt allra bästa. 

Jag minns när jag ringde dig första gången. Våra sms. Hur jag cyklade full genom Göteborg och hur nervös jag var när vi skulle ses, det var jag enda in i slutet. Jag har aldrig varit så nervös för hur jag ser ut, vad jag har på mig. Jag har aldrig varit så kär i någon, aldrig någonsin förut.

Jag kommer aldri att glömma den gången jag såg dig, sen skolgården för åtta år sedan. Alltså, om man kan bli kär i någon vid första ögonkastet så är jag beviset på det. Jag minns allt från den kvällen och när du plötsligt stod där, med din mask och sa hej. Jag har aldrig känt mig så flickig som då. Och jag kommer aldrig att glömma den känslan. 

Första gången vi kysstes. Herregud. Det var nog min allra första riktiga kyss. För jag har kysst en hel del pojkar - men jag minns inte en enda första kyss. Förän nu. Hur ska jag någonsin kunna komma över det.

Och om jag skulle se sig på gatan imorgon hade jag inte kunnat häjda mig. Jag vet det. Den dagen jag råkar gå in i dig, imorgon eller om åtta år.. Jag kommer falla isär. 41 dagar utan dig M. Om jag kunde se in i framtiden, så hoppas jag att mitt hjärta kanske skulle lugna sig lite. Men, den dagen jag ser dig. Den dagen lär jag gå itu.