TILL M

Jag önskar jag kunde skriva någonting vackert idag. Någonting som berör. Men jag kan inte. Mina känslor är på noll idag och allt jag får fram är det här. 

Jag är ledsen M. Jag är ledsen att jag svek dig. Om någon skulle fråga mig hur jag mår idag, skulle jag svara fint. Jag har nämligen börjat ljuga igen. 

Jag tog 11:an ut till Saltholmen idag, via Majorna och Långedrag. Bara för att lämna kvar hjärnan, bara för att få se havet och minnas dig.

Jag är verkligen ledsen M. Jag är verkligen så ledsen att jag bråkade med dig. En vacker dag tar du 11:an ut till Saltholmen och jag hoppas du ser allt det jag såg idag, jag hoppas jag iallafall lämnat kvar ett spår av mig i ditt liv och att du aldrig glömmer mig helt.

Det sägs att tiden läker alla sår och de sägs att den som väntar på något gott.. Men det är fruktansvärt svårt, tro mig, jag har verkligen försökt. Men hur länge jag än väntar på livet så blir jag bara mer och mer besviken. 

Jag är ledsen, älskling. Min älskling, jag är så ledsen att jag förlorat dig. Jag trodde först att det här skulle vara bra för oss, sen tänkte jag en hemsk tanke om att vi kanske inte var menade för varandra, men du, du.. 

Regnet faller inte för dig och mig, solen skiner inte för oss. Och tro mig när jag säger att jag är okej med det. Jag är fortfarande, två månader senare, beredd att vänta på dig. 

För den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Och jag tror att vår tid kommer, men jag klarar inte av att vänta mycket längre, för det känns som att jag snart inte klarar av att andas utan dig. 

Två månader utan dig.

Grattis till mig, jag är alldeles ensam.