DU FINNS INTE.
Dag 43.
JAG TRODDE VERKLIGEN DU SKULLE SKRIVA IGÅR
Jag klarar inte av att vara ensam. Är verkligen tillbaka på noll. Böckerna jag läser ser likadana ut, låtarna som spelas handlar om dig och alla filmer jag ser får mig att gråta. Egentligen får allt mig att gråta.
Igår fick någon mig att öppna ögonen. Kanske är jag blind, lättlurad eller så blundar jag för sanningen.
Smsade du på fyllan? Skrev du jag saknar dig med... för att du ville ha dit mig bara den kvällen? Skrämde jag bort dig när jag frågade om du ville ses en annan dag?
Jag vet inte.
Men jag önskar av hela mitt hjärta att jag har fel.
