TILL M

..och det blev ingen mer snö för mig. Du, min vackra M. Du tynar sakta men säkert bort ur mitt minne och jag gör allt i min makt för att hålla dig kvar. 

Det är som att.. jag försöker hålla dig kvar, men hoppet följer i dina fotsteg och lämnar mig. Jag kan inte radera dig, alla dina bilder är kvar och jag gråter när jag tittar på dem, för ibland så känns det som om du aldrig funnits, som om allt bara är påhittat i min kärlekslängtande fantasi. 

Men varje dag jag skriver till dig här, så  rinner tårarna ner för kinderna. Varje gång jag tänker på oss, på dig - så går det en rysning igenom hela min kropp och jag får fjärilar i magen. Det känna fortfarande lika vackert på något bisarrt sätt. Att varje gång jag tänker på dig ler och skrattar mitt hjärta. Men mina kinder tåras och förtvivlan får mig att ordagrant bryta ihop.

Idag för två månader sedan fyllde jag 24. Det var den bästa födelsedagen i mitt liv och jag är - och kommer alltid att fortsätta vara lite förälskad och småkär i dig. Oavsett om du bara förblir ett oförklarligt minne. Oavsett om det aldrig snöar igen.