ALLT BEROR PÅ DIG
dag 7
EN EVIGHET
Jag tror på riktigt att jag är precis där jag måste vara just nu. Att jag behöver vara precis just här.
Mina ögon är fyllda av bilder, minnen och händelser. Och jag väntar. För vi är två själar som missförståtts och behandlats orättvis av världen. Och även fast du för en vecka sa att du inte vill vara min längre, så ser jag en väg ut från det här. Någon gång. Det enda som skrämmer mig är att det har gått en vecka. Och jag väntar. Men ingen vet hur länge.
För hur länge ska jag behöva vänta? Hur lång tid kommer du att behöva? Snälla ge mig en chans till.
Och det finns en vidrig tanke i mitt huvud som säger mig att jag kommer att vänta så länge, att du tillslut rör på dig och försvinner ur min värld, in i någon annans när du börjat må bra igen. Och jag kan klara av allt, precis allt, utan det.
Så älskling, jag är din och allt handlar om dig nu. Jag ville aldrig bli kär, inte i dig, inte i någon. Men du log mot mig mitt hjärta. Och nu tänker jag vänta. Föralltid om det behövs. För allt beror på dig nu.
Så snälla, vänd inte ryggen mot när jag finns här och försöker. För jag kan inte lyfta mina armar längre, om dina händer inte blir mina. Och jag kommer aldrig försvinna. Den här flickan, som du blev kär i kommer alltid finnas kvar, med ett brustet hjärta och en förstörd själ.
Men hur länge ska jag behöva vänta? För jag slösade åtta år av mitt liv på att låta dig försvinna en gång, och jag vill inte vänta så länge igen. Och idag, exakt den här tiden för en vecka sedan, var allra sista gången jag såg dig, så snälla låt mig se dig igen.
