TILL M

Idag är en dålig dag. Det regnar. och det påverkar mig, absolut. Jag dricker svalt kaffe, lyssnar på hjärtesorg på Spotify och försöker verkligen läsa mina skolböcker som bara blir fler och fler. Men det går inte. Jag vill bara ta mina tabletter och sova. Den här kärleken, mellan oss. Den mördar mig långsamt. Den plågar mig.

För en månad sedan ringde jag dig och du viskade "grattis på födelsedagen gumman, jag vill verkligen göra din dag fin" och det gjorde du. Jag förstörde den själv. Om elva månader fyller jag tjugofem. Jag vill inte. Jag vill aldrig mer fylla år utan dig. 

Jag har inte känt din kropp mot min på riktigt sen den kvällen. Jag har inte fått sova med dig, känt hela din kropp, hela dig. Fyfan va ont det gör när jag tänker tillbaka på din kropp. På ditt ansikte. Dina kramar. Dina andetag när du sover. 

Imorgon är det fyra månader sedan jag träffade dig. På villan. Den kvällen var jag Lana Del Rey, du var V för Vandetta. Den kvällen var jag så nervös och klagade på allting. Jag minns hur du bjöd på en öl. Jag pratade till mig cigaretter för att dina var slut. Den kvällen glömde du din mobil i min jacka. Den kvällen satt jag och väntade på dig och din vän i en timma. Den kvällen  "sprutade jag eld". Det var förta kvällen på åtta år som jag fick se dig igen M. och jag föll direkt. 

Jag kommer aldrig glömma hur det kändes. Och ännu mindre hur du dagen efter skrev ett sms "hade du inte sprutat eld eller skyndat dig hem, så hade jag kysst dig" 

Hur total lycka kan övergå i det här.