TILL M

En dag kommer jag att komma tillbaka till mänskligheten och börja leva på riktigt. Jag kommer att träffa folk, umgås och bara vara jag. Men jag kommer aldrig att kunna vara helt ärligt med vad jag tänker på eller känner. "Jag älskar någon, men det är komplicerat" jag orkar inte det.

Jag gick in i en gammal vän på gatan igår. Vi sa kanske tre meningar innan han frågade om det fanns någon speciell i mitt liv. Åh Theo, din galna idiot. Jag blev mållös och bara såg på honom en lång stund.

"Han måste verkligen vara speciell va?" sa han tillslut, slog mig på armen och gick. Ja, det är han. Tänkte jag och gick hem. 

På kvällen fick jag ett sms ifrån samma människa där han frågade om vi två skulle komma in och visa upp oss på hans nya reusturang. Jag bara suckade. Har redan presenterat dig för mina närmaste vänner, min syster, min mor och för ägarna på barerna jag brukade leva alla mina gamla dagar på. Det är nästan pinsamt att vara stamgäst på fotbollspubbar, men sen är jag ju fotbollsintresserad, något du aldrig fick se. 

Jag kanske borde sätta mig där igen. Dricka mig full på vodka och is, röka ett helt paket cigaretter och ringa och gråta för dig mitt i natten. Jag är rädd att jag gör det om jag ens känner doften av sprit. Men du, du ringer inte mig, och jag är rätt så säker på att du haft ordentliga fyller sen det tog slut.