JAG VET ATT DU BRYR DIG
Dag 33.
NÄR DU LER
Jag saknar dig och du är inte här. Jag vilar mina ögon på älven, andas in de gråa färgerna och den iskalla havsluften. Till och med ditt namn är som en kall vind och även fast jag säger det om och om igen så vägrar det stanna hos mig.
Inatt kommer jag att låtsas som om du finns. Inbilla mig dig, dina rörelser, din existens, snarare än dina ord. Dina ord du sa innan du försvann vill jag inte längre ha kvar.
Var du än är nu, så finns du alltid i mina tankar. I mitt minne hjälper och glädjer du mig med en ena blick, och även fast jag inte vill höra dig prata längre, så ser jag ditt leende. Och det betyder mer än tomma ord.
Jag håller dig så nära, trots att vi är evigheter ifrån varandra. Jag leker med drömmar om påhittad kärlek, om något som kunde varit, något som kunde blivit, men som blev till ett minne blott.
