JAG LETAR FORTFARANDE EFTER DIG
Dag 30.
OM DU KUNDE SE MIG
Jag undrar om du hade sett mig om jag gick förbi dig? Om jag satte mig utanför ditt hus och väntade på att få se dig.
Jag har fått frågan varför jag inte ringer dig? Varför jag inte skriver ett direkt sms, eller faktiskt åker till ditt hus?
Jag lovade dig att jag skulle låta dig vara M. Du lovade att jag inte skulle förlora dig. Tillskillnad från dig, så försöker jag hålla mina löften. Och hade jag vetat att det fanns en chans att du ångrade dig om du såg mig, så hade jag väntat utanför ditt hus varje dag tills du lagt märke till mig. Men.
Det har gått så lång tid. Och du sa att du inte ville förlora mig helt. Ändå är det du som är borta. Och det är jag som skickar brev.
Jag tror att vår tid är förbi. Jag tror inte att det finns en chans att du tar tillbaka mg om jag ringer, eller åker bort till dig. Det enda är att du själv ska inse att detta var det sämsta beslutet du kunde ta och komma tillbaka.
Men det som skrämmer mig mest är vetskapen av att du kanske inte lyfter upp telefonen när du ser mitt nummer, eller går förbi trots att du ser att det är jag. Du kanske inte ens bor kvar.
Jag saknar dig. fyfan, varenda liten del av min kropp längtar efter dig.
