TILL M

Tiden bara tar slut. och idag för fyra månader sedan var första gången jag fick träffa dig Martin. Ditt namn förtjänar att nämnas här idag. Martin. Jag skulle kunna skriva det föralltid och aldrig tröttna på att säga det. 

Du ska veta att jag föll för dig den där kvällen för fyra månader sedan. Jag föll så hårt att jag inte kan minnas hur det var att leva innan den kvällen. 

Jag sitter mitt uppe i ett seminarium för journalistik och pr, men det enda jag kan tänka på är du. Det enda jag vill skriva om är dig. OS i Sotji blir enkelt "tänk om vi kunde legat och tittat på is-hockyn ikväll eller planerat in en vinter-resa tillsammans" tänk. 

Det är det enda jag gör. tänker. Går genom varenda jävla detalj i mitt huvud om och om igen. Det skapar mardrömmar.

Inatt drömde jag att du äntligen ringde mig. När jag svarade lät det inte som du och när jag frågade om du ville ses så skrattade du och viskade "nej" efter en stund förstod jag att det var din vän Sebastian jag talade med. Det var så hemskt, att bli hånad, skrattad åt och retad. Men jag hörde dig i bakgrunden någon sekund. Och när jag vaknade var det som att jag på riktigt hört din röst. Jag var liksom lugn. För första gången på flera veckor. 

Jag vet inte om det kanske är exakt det ni faktiskt gör? Röker på och pratar om hur sjuk i huvudet jag är som skickar dig kärleksbrev? Kanske berättar du för alla hur jävla ful och sjukt störd jag är? Kanske röker ni upp det där jävla brevet för att du ska slippa svara på det?

Jag vet inte.

Men M. 

Martin. 

Jag älskar dig ändå.

Förlåt för att jag inte får kyssa dig på den här dagen.

Förlåt för att du inte vill fortsätta efter dessa fyra månader med mig.