TILL M

dag 14.

TVÅ VECKOR

Jag har lovat att vara helt ärlig när jag skriver. Så jag ska erkänna att jag skrev det här inlägget i förväg, för tio dagar sedan när jag berättade om hur svårt det är att veta att det gått tio dagar utan dig, när jag redan visste att det skulle gå fjorton.

Det är helt sjukt hur säker man kan vara på en del saker, framförallt de negativa.

Och jag vet att jag aldrig kommer att komma över det här. Jag vet att jag aldrig kommer att komma över dig. Aldrig helt. Och ni har mitt ord på att jag under ett år aldrig kommer att sluta skriva. Varje dag ska jag berätta om mina tankar, mina känslor, om M. och om vägen man måste gå när man förlorat någon man älskar. Och det kanske inte kommer att ta 365dagars blogginlägg för mig att inse att livet går vidare; nej jag vet det redan nu, men förhoppningsvis kan de komma någonting gott ur det här skrivandet.

Det är nämligen så att jag redan nu insett att jag vet att jag aldrig kommer att gå vidare, inte helt. För man går aldrig riktigt vidare efter sin största kärlek. 

Men, man utvecklas med den, man lär sig att leva med sorgen och känslorna och man bär den med sig genom livet. Man accepterar den. Precis som med panikattackerna så blir det en del av livet, inte hela ens liv.

Och jag kan inte komma på ett annat sätt än att försöka göra detta året till året då jag verkligen nådde botten och därifrån verkligen försökte göra de saker jag alltid velat göra; förverkliga de drömmar jag alltid haft.

Och jag erkänner att jag länge inte haft några intressen eller hobbys. Att det enda som gjort livet värt att leva har varit kärleken, men det kanske faktiskt är dags att försöka hitta någonting annat som kan göra mig lite glad. Och det får aldrig vara någonting som kan såra mig såhär igen; jag klarar inte av det en gång till.

Så jag kommer att försöka uppnå vissa mål jag alltid haft; försöka skriva en bok, försöka ta körkort, försöka hitta en bra utbildning och söka in, försöka resa, försöka börja måla igen, försöka börja träna, försöka..

Och jag kommer att försöka göra någonting bra för mig själv varje dag som jag kommer försöka att nämna här. Något så litet som att se en bra film två gånger samma dag, ta en promenad och andas eller bara ..måla naglarna.

För vem vet, du kanske kommer tillbaka när du ser den människan jag alltid velat vara och alltid tänkt bli.

Även fast det just nu fortfarande bara är två hela veckor, helt utan dig.