TILL M

dag 8.

Om igår, hur D. slutade svara och om vad jag skrev, om hur jag grät hos läkaren samma morgon, om den första båtresan över till Hisingen och om vägen till apoteket. Jag vill berätta om hur det kändes att gå tillbaka till alla de platser vi besökt dagen du gjorde slut, hur jag stod och rörde vid platserna vi stått på veckan innan, hur jag gick förbi den där indiska-reusturangen vi åt på kvällen innan min födelsedag och tittade in efter vilka människor som satt vid vårt bord. Om hur jag klättrade upp på Skansenberget och såg ut över hela Göteborg medan jag svalde den första tabletten som kommer att förändra mitt liv. 

Jag vill berätta om idag, hur jag vaknade alldeles för sent, skickade iväg min allra första högskoleuppsatser som jag inte ens orkat läsa igenom och om hur jag för första gången på 2år smsade mitt ex. Nej, inte M, Tim som jag ska berätta om någon gång. Antagligen för att jag behövde få känna någonting, vad som helst.

Jag vill berätta om ikväll, hur det känns att ligga i min lillasysters säng och titta ut över rummet vi bodde i. Hur jag inte ens kan titta ut genom fönstret utan att se spåren utav dig. Till och med min egna katt har du förstört och för varje gång jag ser henne hör jag dig och då kommer tårarna. 

..och jag vill berätta om hur det känns att balansera mellan valen att vilja dricka upp hela den kylda vinflaskan som står och tittar på mig, eller bara svälja ännu en tablett och sjunka in i den där vakuum-verkligheten. 

För vad väljer man? När man inte kan välja båda? Svälja en tablett, gråta mig igenom varenda film jag kan komma på och vakna upp imorgon, eller gå på flaskan, skrika och springa hem till dig och försöka reparera hela världen för dig?

Men jag tänker inte berätta någonting. Snön har regnat bort, om två veckor på fredag är det alla hjärtans dag och om du inte hört av dig fram tills dess så hör du aldrig av dig. Så jag tänker inte berätta, mer än att jag har målat naglarna idag. 

Trevligt helg.